detarsavigor

Jo, jag vet att jag har lovat ett inlägg i veckan men jaaaa.. det är inte lätt! Eller joo det är lätt men det finns så mycket annat man ska göra i den här världen och såå lite som man tycker är värt att skriva om. Jaja, nu har jag iallafall 35 minuter innan det har gått två veckor sedan förra inlägget, Så lite YEY är det allt för mig tycker jag allt!

Mitt akademiska liv har återigen återinförts och sjunkt in mitt inre väsen. Det enda som fattas nu är faktiskt ångesten, har inte kännt den alls under den den här kursen. Det är skönt men det känns ändå... som om något fattas.. och som om tentan kommer gå åt fanders om ångesten inte är här och ser till att slå mig sådär lagom på fingrarna varje gång jag gör någe annat än att läsa. Ångesten har varit så släpphänt den här kursen att jag lät mitt aldeles älskade M(...agnus, happy now pumpkin?) komma upp i fredags. ÄVEN om det är tenta nästa fredag och jag har en hel bok kvar att läsa, 300 sidor and in English. MEN! till mitt försvar är den inte speciellt svårläst och jag är helt och hållet övertygad om att jag kan läsa hundra sidor om dagen nu utan några som hellst probem. Vi har nämligen inte några föreläsningar alls sen här veckan så, all tid kommer gå åt till att läsa och.. lite husliga bestyr... och att träna..

Utanför det här så mår jag prima, träningen får mig att fokusera lättare på läsningen, My lovely love lover motiverar mig och står ut med mitt gnäll när världen blir för jobbig... han får stå ut med en hel del stackaren, men han står alltid där och lyssnar tills jag är klar, kramar om mig (mentalt eller fysiskt) och så är allt bra igen...om än bara för en stund, sedan finns han där igen om jag behöver. mmmm....han är en riktig klippa min man<3...

Sen har vi ju pantertanterna (michen, nomin, pehan och fialisan) ser till att jag har ett gäng att skratta både med och... åt.. haha.. näe inte så mycket åt men med iaf, vi är som syskon, vilket visar sig ännu tydligare nu när vi har fått för oss att göra ett grupparbete ihop. Vi gnäller, bits lite osså rullar vi runt på golvet och skrattar en sväng.. aa.. jo.. systrarna grus...

Haha! just det, sen har man ju mina riktiga bröder oxå, Joakim som ringer stup i kvarten bara för att prata lite och sen slänga på luren när man ställer den mycket känsliga frågan
"jamen, hur är det i skolan då? Lär du dig något?"
svaret blir då oftast,
"eeehm... eeeehm... näe.. ska nog sova nu! Hejdå!!"
och sedan har vi den lite äldre, eeehm.. klokare... brodern som skickar mms med texten "säg inget till mamma!" tänker inte outa det han har gjort för det får ni väl fråga själva men mitt svar blev iaf "Dude! du vet att du kommer bli en död gris nästa gång du kommer hem va?"
hahahaha! Mycket riktigt ringde min älskade mor mig dagen efter och ville ventilera det heeemska pojkvaskern hade gjort. Vi konstaterade att han antagligen inte skulle ha några fans hemma, inte ens Elin och absolut inte Elins mamma:P Stackars lilla putteliten lär inte haft någon lätt permis den här helgen... men så går det! Ska bara understryka för din skull patrik att mammas exakta ord var "han hade hellre fått skaffa en tatuering" utnyttja det vettja, MUNTLIGA AVTAL GÄLLER som de säger i telia reklamen;)

Som sagt.. den utläggningen är väl ganska talande... jag mår bra! Kan man göra annat??!

Hum.. verkar bli lite fjortis-sentementalt det här kanske menne.. äääh... var väl så jag kände mig just nu och jag har lååångt kvar innan jag kommer upp i nivå till de blonda innehållslösa innefrånochut bombnedslagen som antagligen kommer vakna en dag och undra huuur i heeelvete de kunde ställa sig och filma sin spegelbild i badrummet, stimerol tuggande, frinetiskt hårfixande, hamsterpipande om tyyyp ingenting alls och sen lägga upp det på nätet där det för alltid kommer att googlas och youtubeas och SKRATTAS åt under hela dennes livstid!

En gamal tant som jag undrar vad det är för fel på en vanlig hederlig dagbok? en sådan man kan BRÄNNA när de där riktigt förvirrade åren är över, men men... alla som föddes efter 89 måste tappat en kromosom och bytt ut den mot ett hål... ett hål som bara kan fyllas med uppmärksamhet och eller "kändiskap". Emobaarn är ni allihop!

EEEhm... jaaa... hum... nu... har gamlingen sagt sitt om dagens ungdom... eehm... jaa.. men. det är ju sant... för de som inte vet vad jag pratar om så är det alla blondinbella (som faktiskt ibland... har någe asså inte vettigt att säga ibland men det finns iaf ett INNEHÅLL) kopior där ute som blonderat bort huvet...

Men nej.. nu ska Nanna faktiskt sova, innan jag åker dit för hets mot.. folkgrupp? Jo, fjortisbloggarna är en folkgrupp... Klockan är sent och det finns mycket att läsa!

Puss och god natt världen!

Happ, då sitter man här på ett tåg igen då. Konstigt hur kreativiteten hoppar igång bara man ställer sig på perrongen. Men sedan kan det ju vara så att helgen var… vad ska man säga… inspirerande.  (Suck.. jahaja, då har tåget helt plötsligt ingen ström, vad ska man göra dådå? Kanske SJ ska byta ut dessa X2000 dinosaurier till tåg som faktiskt fungerar mer än en tredjedel av tiden de används? GAAAH! pooositiva tankar lilla i-lands flicka...)

 

Anyhooo…  För de som inte vet så var sommaren en smärre latmask-succé, var hos tandläkaren och fixade tänderna lite och passade på att lata mig hemma hos mor och far. Var hemma i Solna och latade hårt genom att (WOHO! Nu rullar tåget!) inte göra någonting alls förutom att se på tv, film, läsa böcker och gå på bio många gånger om. Blev ganska trött på att göra ingenting till slut så städning och tvätt var nästan terapi.  Bara det att man kan faktiskt inte städa en tvåa hur mycket som helst utan att bli dum i huvudet, händer ju inget nytt precis.

 

Att bli lämnad i sthlm medans Magnus var tvungen att åka till tyskland var inte heller någon större hit, men tack vare Mich, Naomi och lite kebab i hallunda så lyckades jag med konststycket inte gräva ned mig i ensamma paranoida eeemo tankar. Det är inte lätt när det kostar multum att ringa utomlands och Magnus har aktiviteter för sig hela dagarna. Men det genomlevdes och avslutades med att nämnde man fick ett ryck och åkte upp till sundsvall på stubben när han kom hem på svensk mark igen. Galenskap eller blind kärlek? Ni får avgöra själva men jag vet vad jag röstar på i alla fallJ

 

Första veckorna i Sunkan har flutit på ganska fort, alla är nu på plats och det känns som om man aldrig lämnade hålan i första taget. Nollningen drog igång med buller och bong, nollorna verkar väldigt pepp i år vilket är kul att se men, en del har gått över gränsen till det som är tillåtet. Det där med sunt förnuft verkar inte vara något som kom med gratis på endel 90-or men jaja… vad ska man göra, vi är deras faddrar inte mammor…

 

Förutom Nollningen så har vi ju självklart börjat med första kursen också, massa flumflum socialpsykologi och luddiga amerikanska benämningar är det men tror ändå det kan bli riktigt kul. Jag och mina pantertanter ska intervjua tre chefer på tre olika nivåer inom ett företag och se vilka slutsatser man därifrån kan dra om huruvida dessa chefer lägger någon tyngd vid kommunikation mellan, till och åt medarbetarna och hur det går till NÄR de kommunicerar.  Ska nog bli riktigt intressant skulle jag tro!

 

Humhum… jaa… vad händer annars? Inte så mycket, jag är lycklig och glad för det mesta! Har inte så mycket att klaga på så länge alla bara mår bra och håller sig vid liv och det är väl inte så mycket begärt egentligen? Tänker göra som Petra och försöka vara mer positiv och inte klaga så mycket den här terminen, eller det här året kanske till och med haha! Ett annat löfte, som jag antagligen kommer att bryta är att blogga MINST en gång i veckan… men som sagt.. ta det som ett löst löfte…

 

Näe, nu ska jag äta min hutlöst dyra pressbyrån-macka!
På återhörande vänner, ovänner, pussgurkor, lakrits fantaster, invigda och oinvigda!