YEEEY! Världens mest ojämna bloggare har fått tummen ur...
Happ, då sitter man här på ett tåg igen då. Konstigt hur kreativiteten hoppar igång bara man ställer sig på perrongen. Men sedan kan det ju vara så att helgen var… vad ska man säga… inspirerande. (Suck.. jahaja, då har tåget helt plötsligt ingen ström, vad ska man göra dådå? Kanske SJ ska byta ut dessa X2000 dinosaurier till tåg som faktiskt fungerar mer än en tredjedel av tiden de används? GAAAH! pooositiva tankar lilla i-lands flicka...)
Anyhooo… För de som inte vet så var sommaren en smärre latmask-succé, var hos tandläkaren och fixade tänderna lite och passade på att lata mig hemma hos mor och far. Var hemma i Solna och latade hårt genom att (WOHO! Nu rullar tåget!) inte göra någonting alls förutom att se på tv, film, läsa böcker och gå på bio många gånger om. Blev ganska trött på att göra ingenting till slut så städning och tvätt var nästan terapi. Bara det att man kan faktiskt inte städa en tvåa hur mycket som helst utan att bli dum i huvudet, händer ju inget nytt precis.
Att bli lämnad i sthlm medans Magnus var tvungen att åka till tyskland var inte heller någon större hit, men tack vare Mich, Naomi och lite kebab i hallunda så lyckades jag med konststycket inte gräva ned mig i ensamma paranoida eeemo tankar. Det är inte lätt när det kostar multum att ringa utomlands och Magnus har aktiviteter för sig hela dagarna. Men det genomlevdes och avslutades med att nämnde man fick ett ryck och åkte upp till sundsvall på stubben när han kom hem på svensk mark igen. Galenskap eller blind kärlek? Ni får avgöra själva men jag vet vad jag röstar på i alla fallJ
Första veckorna i Sunkan har flutit på ganska fort, alla är nu på plats och det känns som om man aldrig lämnade hålan i första taget. Nollningen drog igång med buller och bong, nollorna verkar väldigt pepp i år vilket är kul att se men, en del har gått över gränsen till det som är tillåtet. Det där med sunt förnuft verkar inte vara något som kom med gratis på endel 90-or men jaja… vad ska man göra, vi är deras faddrar inte mammor…
Förutom Nollningen så har vi ju självklart börjat med första kursen också, massa flumflum socialpsykologi och luddiga amerikanska benämningar är det men tror ändå det kan bli riktigt kul. Jag och mina pantertanter ska intervjua tre chefer på tre olika nivåer inom ett företag och se vilka slutsatser man därifrån kan dra om huruvida dessa chefer lägger någon tyngd vid kommunikation mellan, till och åt medarbetarna och hur det går till NÄR de kommunicerar. Ska nog bli riktigt intressant skulle jag tro!
Humhum… jaa… vad händer annars? Inte så mycket, jag är lycklig och glad för det mesta! Har inte så mycket att klaga på så länge alla bara mår bra och håller sig vid liv och det är väl inte så mycket begärt egentligen? Tänker göra som Petra och försöka vara mer positiv och inte klaga så mycket den här terminen, eller det här året kanske till och med haha! Ett annat löfte, som jag antagligen kommer att bryta är att blogga MINST en gång i veckan… men som sagt.. ta det som ett löst löfte…
Näe, nu ska jag äta min hutlöst dyra pressbyrån-macka!
På återhörande vänner, ovänner, pussgurkor, lakrits fantaster, invigda och oinvigda!
