Men?
Bättre sent än... aldrig?
Min kära mor uppmärksammade idag att det är exakt ett år sedan jag bloggade. Och ja, jag har ju sagt det förut men nu torde det vara bevisat, jag är Sveriges sämsta bloggare punkt och slut. Men man kan ju inte skriva när det inte är roligt så det kanske är lika bra att låta bli. Har en hel hög opublicerade inlägg från året som gått men... har inte lyckats avsluta dem helt enkelt, känner inte för att skriva för skrivandet skull. Okej det kanske ser ut som om jag gör det jämt ändå, hur svårt kan det vara att skriva om vad som händer under en dag kan ni tänka, och nej, absolut, det är inte svårt. Men för att inte fastna i vad alla andra gör, alltså att skriva vad man äter, har för kläder (hehe, ja det skulle ju vara en ganska sorglig läsning indeed), vilket tandkrämsmärke eller, framförallt vilket är det MYYYSASTE mysmyset man gjort med myspojken mysmysmyyys! (ja... är lite trött på myshysterin...) så krävs det faktiskt lite av inlägget i fråga. Jag vill ha en liten twist på det jag skriver, om än liten. Jag vill dessutom vara nöjd eller i alla fall, någorlunda nöjd. Vad jag dock har beslutat är att kanske försöka korta ner inläggen, problemet är ju att när jag väl börjar skriva så är det roligt och då är det svårt att sluta. Tar ganska mycket tid dock. Jaja, får väl se vad som händer, förhoppningsvis kommer det komma ett inlägg i veckan från och med nu i alla fall så stay tuned!
Men vad händer nu då? Ja, såhär i efter uppsatstider så är allt väldigt vääldigt slappt, i och för sig så har inte kurserna börjat än, strategisk kommunikation C1 drar igång på riktigt i morgon. Bokus som jag bloggade om för två år sedan typ har åter igen missat vad som egentligen är deras jobb och har därav inte lyckats leverera den viktigaste av böckerna i den kursen men jaja... får väl gå ändå... någongång borde den väl komma, eller? Den som lever får se... Nästa kurs som ska fylla min vår med kunskap är av projekteldar karaktär, helt utan deadlines! Mycket mycket trevligt, gäller bara att lyckas hålla någon sorts disciplin så att saker och ting faktiskt blir gjorda ändå... även om man inte har någon överhängande tenta som måste in på något specifikt datum.
Vad det gäller livet i övrigt så är allt friden och fröjden, älskar Magnus, hatar dock vår gemensamma förmåga att locka till oss människor som vill göra livet lite mer... vad ska vi säga... komplicerat än vad det borde vara. Efter att slaget om badrummet på Storgatan var ett avslutat kapitel så tänkte vi att det var dags för nya äventyr, Storgatan hade gett oss allt den kunde ge och en hel del vi absolut inte hade bett om. Vi gav oss därför ut i sensommaren och letade nya objekt, någonstans att kalla hemma för oss båda när jag flyttar ned till Stockholm. Vi åkte kors och tvärs i Stockholm, längre och längre ut ifrån kärnan, längre och längre ut bland gran och tall. Fastnade till slut ute i skogen kan man väl säga, naturen är en blandning av vad jag är van vid hemma, alltså mycket kuperad terräng, skog i massor och en pöl. Pölen är i det här fallet Mälaren och lite större än sandhems sjön eller indeed Panka. Magnus hävdar bestämt att det är ganska likt Orust också så ja... vi kände oss, på en gång när vi steg ur bilen, väldigt väldigt hemma på just denna plats helt enkelt.
När det väl kom till köpandet av lägenhet så visade det sig att många, i huvudsak pensionärer som precis sålt sin villa från 70-talet och nu hade ett par miljoner på fickan, tyckte att vår lilla plätt på jorden tilltalade dem också så vi är nu förpassade till en plätt lite bakom plätten vi tänkte först. Men glada är vi ändå! Lägenheten har verkligen VERKLIGEN potential att bli hur fin som helst när man skrapar och formar lite. Glädjen har dock börjat avta då, big surprise, renoveringen i den här lägenheten förhalas av en... människa... en karl... en karl som finner otroligt mycket tillfredsställelse i att bråka om småsaker, eller det verkar så i alla fall. Alternativt har han ett intensivt hat mot renoveringar, människor som vill utföra dem och värdeökningar på fastigheten han för närvarande är. Så, även om alla papper är påskrivna, hantverkare anlitade och material utvalda så går det inte att göra något med lägenheten. Den bara står där, alldeles ensam och tom, Magnus bor på annan ort på en stackars madrass och vi kan knappt träffas. Vilket är otroligt surt som alla kanske förstår... Men vi får väl se vad som händer, förhoppningsvis kommer lägenheten vara klar i vår. I värsta fall så får vi sälja vår lilla fina lägenhet och leta efter något annat, men, då hade det känts som om de onda hade vunnit, igen! Ingen vacker känsla att ha.
Jaja... visst skrev jag förut att jag inte skulle skriva så långt? Kunde tydligen inte riktigt hålla det den här gången heller men, nu vet ni var landet ligger. Lite bakgrundsinfo innan jag börjar skriva veckobrev eller vad det nu blir. Ska dock säga god natt nu, så, god natt världen och ses en annan dag. Förhoppningsvis inom en ganska snar framtid:)
Ångest men ÅÅÅ så fiiin!
Jaja.. veckan har varit... händelserik... en veckas praktik har kännts ungefär som tre veckor och jag har varit med om både en pensionärsinvasion (äldre pensionärer i sthlm är ICKE att leka med ska jag säga, som skenande gamla jävlit arga noshörningar tyckte de att det var HÖJDEN att de skulle få stå i kö och.. när mingelvinet tog slut JEEEZ!) och lite annat trevligt. Huvuduppgiften den här veckan har varit att gräva i bildarkivet och försöka hitta alla de bilder som ska vara med i program magasinet för Cinemateket i mars. Har varit ett litet dektektivarbete men väldigt roligt och framförallt har man haft chansen att lära känna de flesta på infoavdelningen villket självkart är både viktigt och riktigt trevligt. Väldans trevliga prickar som jobbar på vårt svenska filminstitut för övrigt, trivs verkligen med mina kollegor... än så länge iaf haha! Nej... tror jag kommer fortsätta med det, det är väldigt vettiga människor allihop med en gemensam passion som gör att disskusionerna ibland står som spön i backen men det är väl ganska trevligt det med:) (fimlerna som vi fick se trailar på i måndas var antingen en "sörja" eller... Hyfsade.... eller... "ptjaa.. endel ser väl faktiskt riktigt lovande ut")
Det största som hänt i veckan... och ptja.. kommer väl hålla sig som top 10 ett bra tag är att på måndag ska jag närvara och jobba under sveriges Oscarsgala- Guldbaggen, höll på att ramla ihop i en liten hög när de frågade om jag inte ville vara med och jobba "eehm... eehm... joo.. det... låter väl ganska kul" var det mest inteligenta jag fick fram i den sekunden. Ska bli grymt häftigt iallafall och se hur ett sådant gigantiskt event med så många komponenter och personer som är beroende av varandra genomförs! Jag och Petra var ute och fikade i eftermiddags och jag passade på att inhandla en klänning att ha vid eventet. Petra hittade en jäättefin sak, på nk... typ 70% rabatt... eller.. nästan iaf... jaja... den är så fiiin så fin! Hade så mycket ångest att det osade lite i omklädningsrummet men nu hänger den i garderoben iaf, plommonfärgad med svarta pärlaxelband. Imorgon ska vi åka ut till barkaby och se om vi hittar en lämplig kofta eller en sjal eller liknande får se lite vad som finns att välja mellan där. Får se vad som händer.
Nu ska jag och pussgurkan min ägna oss åt varandra... frukt och tvn lite!
Long live love:)
Då var jag tillbaka...
Lovade ju att börja skriva igen när datorn kom tillbaka och i måndags gjorde den faktiskt det, även om komplett ÄVEN om jag ringde, hade lyckats sätta Puttes namn och min adress på paketet PUCKON!
Hela vintern har varit ett krig med trögtänkta datapuckon som inte riktigt riiiiktigt vill förståsig på mig...
Mailade och ringde HP supporten under 3 veckors tid med samma fråga "Var hittar jag en verkstad? jag har ett hårdvaru problem med min dator" och det jag fick tillbaka var en hög med teknisk mumbojumbo som jag, med min lilla lilla kunskap redan vet inte skulle fungera... min bror var ett bättre stöd i den här processen än vad "experterna" har varit. Tänk på det alla där ute innan ni köper saker på framförallt HP, komplett finns det fortfarande hopp för... tror jag.
Jaja... tror att de flesta har hört den här historien iaf en gång i jul... eller innan.. i mina allra upprördaste stunder.. vilket har varit typ hela tiden iof. HAHAHa! nu har nån stackare fastnat i backen halkan och snön utanför fönstret igen, första idag iof men det är lika roligt varjegång, statestiken säger att volvo 740 är den bil man inte vill sitta i när man åker upp för backen vid sidsjövägen... eller vad den... heter? Vad som är intressant är att det visar sig att folk som är anställda för att hjälpa andra som taxichofförer och fastighetsskötare är dom som oftast stannar för att hjälpa sina medmänniskor, finfint tycker jag!
anyhooo mitt nyårslöfte iår är att dra ned på punkterna när jag skriver, som ni ser så går detta inte jättebra men jag lovar att försöka! Andra löftet är att fota mer, har blivit väldans dålig på det. Ni som inte bor här uppe vet ju inte ens hur det ser ut där jag bor, ganska illa faktiskt! så.. nu! snart! ska jag köpa rejäla batterier och sen blir det kanske lite mer foton både på bloggen och i albumen kanske, vem vet:)
Nääe, nu börjar so you think you can dance! eller det har hållt på ett tag...
GOD NATT!
HP kan dra dit... pingviner lägger ägg... och stanna där...
FAN TA HP! Eller ja... de är så serviceinriktade att de blir oinriktade och mest irriterade... grattis... det är väl en bedrift man borde skriva någonstans tycker jag.. anyhooo... jag tycker inte att det är speciellt roligt att sitta här så jag kommer antagligen inte skriva igen förrens jag har en fungerande dator. Villket kommer dröja... ett JÄVLA tag iom att jag ska försöka få komplett att reklamera skiten oxå... jaja.. nu ska jag masa mig hem i regnet, hade tänkt o gå och träna men de stänger om en halvtimme såatte...
Blir nog en pingvinstång på frendo istället;)
Ska säga att jag saknar alla er jag inte träffar just nu, med alla menar jag alla som kan tänkas träffas av att vara en av mina "alla":)
Puss och godnatt välden, imorron är en annan dag... en dag.. då jörgen på HP supporten har ett låååååångt mail i inkorgen som inte är varesig särskillt tekniskt eller snällt.. men inte heller elakt.. är ju inte hans fel stackaren att HP är så serviceinriktade att de blir förblindade. jaja.. äh...
Jaha.. här gick det lite överstyr.. det som började så gulligt och bra...
Mitt akademiska liv har återigen återinförts och sjunkt in mitt inre väsen. Det enda som fattas nu är faktiskt ångesten, har inte kännt den alls under den den här kursen. Det är skönt men det känns ändå... som om något fattas.. och som om tentan kommer gå åt fanders om ångesten inte är här och ser till att slå mig sådär lagom på fingrarna varje gång jag gör någe annat än att läsa. Ångesten har varit så släpphänt den här kursen att jag lät mitt aldeles älskade M(...agnus, happy now pumpkin?) komma upp i fredags. ÄVEN om det är tenta nästa fredag och jag har en hel bok kvar att läsa, 300 sidor and in English. MEN! till mitt försvar är den inte speciellt svårläst och jag är helt och hållet övertygad om att jag kan läsa hundra sidor om dagen nu utan några som hellst probem. Vi har nämligen inte några föreläsningar alls sen här veckan så, all tid kommer gå åt till att läsa och.. lite husliga bestyr... och att träna..
Utanför det här så mår jag prima, träningen får mig att fokusera lättare på läsningen, My lovely love lover motiverar mig och står ut med mitt gnäll när världen blir för jobbig... han får stå ut med en hel del stackaren, men han står alltid där och lyssnar tills jag är klar, kramar om mig (mentalt eller fysiskt) och så är allt bra igen...om än bara för en stund, sedan finns han där igen om jag behöver. mmmm....han är en riktig klippa min man<3...
Sen har vi ju pantertanterna (michen, nomin, pehan och fialisan) ser till att jag har ett gäng att skratta både med och... åt.. haha.. näe inte så mycket åt men med iaf, vi är som syskon, vilket visar sig ännu tydligare nu när vi har fått för oss att göra ett grupparbete ihop. Vi gnäller, bits lite osså rullar vi runt på golvet och skrattar en sväng.. aa.. jo.. systrarna grus...
Haha! just det, sen har man ju mina riktiga bröder oxå, Joakim som ringer stup i kvarten bara för att prata lite och sen slänga på luren när man ställer den mycket känsliga frågan
"jamen, hur är det i skolan då? Lär du dig något?"
svaret blir då oftast,
"eeehm... eeeehm... näe.. ska nog sova nu! Hejdå!!"
och sedan har vi den lite äldre, eeehm.. klokare... brodern som skickar mms med texten "säg inget till mamma!" tänker inte outa det han har gjort för det får ni väl fråga själva men mitt svar blev iaf "Dude! du vet att du kommer bli en död gris nästa gång du kommer hem va?"
hahahaha! Mycket riktigt ringde min älskade mor mig dagen efter och ville ventilera det heeemska pojkvaskern hade gjort. Vi konstaterade att han antagligen inte skulle ha några fans hemma, inte ens Elin och absolut inte Elins mamma:P Stackars lilla putteliten lär inte haft någon lätt permis den här helgen... men så går det! Ska bara understryka för din skull patrik att mammas exakta ord var "han hade hellre fått skaffa en tatuering" utnyttja det vettja, MUNTLIGA AVTAL GÄLLER som de säger i telia reklamen;)
Som sagt.. den utläggningen är väl ganska talande... jag mår bra! Kan man göra annat??!
Hum.. verkar bli lite fjortis-sentementalt det här kanske menne.. äääh... var väl så jag kände mig just nu och jag har lååångt kvar innan jag kommer upp i nivå till de blonda innehållslösa innefrånochut bombnedslagen som antagligen kommer vakna en dag och undra huuur i heeelvete de kunde ställa sig och filma sin spegelbild i badrummet, stimerol tuggande, frinetiskt hårfixande, hamsterpipande om tyyyp ingenting alls och sen lägga upp det på nätet där det för alltid kommer att googlas och youtubeas och SKRATTAS åt under hela dennes livstid!
En gamal tant som jag undrar vad det är för fel på en vanlig hederlig dagbok? en sådan man kan BRÄNNA när de där riktigt förvirrade åren är över, men men... alla som föddes efter 89 måste tappat en kromosom och bytt ut den mot ett hål... ett hål som bara kan fyllas med uppmärksamhet och eller "kändiskap". Emobaarn är ni allihop!
EEEhm... jaaa... hum... nu... har gamlingen sagt sitt om dagens ungdom... eehm... jaa.. men. det är ju sant... för de som inte vet vad jag pratar om så är det alla blondinbella (som faktiskt ibland... har någe asså inte vettigt att säga ibland men det finns iaf ett INNEHÅLL) kopior där ute som blonderat bort huvet...
Men nej.. nu ska Nanna faktiskt sova, innan jag åker dit för hets mot.. folkgrupp? Jo, fjortisbloggarna är en folkgrupp... Klockan är sent och det finns mycket att läsa!
Puss och god natt världen!
YEEEY! Världens mest ojämna bloggare har fått tummen ur...
Happ, då sitter man här på ett tåg igen då. Konstigt hur kreativiteten hoppar igång bara man ställer sig på perrongen. Men sedan kan det ju vara så att helgen var… vad ska man säga… inspirerande. (Suck.. jahaja, då har tåget helt plötsligt ingen ström, vad ska man göra dådå? Kanske SJ ska byta ut dessa X2000 dinosaurier till tåg som faktiskt fungerar mer än en tredjedel av tiden de används? GAAAH! pooositiva tankar lilla i-lands flicka...)
Anyhooo… För de som inte vet så var sommaren en smärre latmask-succé, var hos tandläkaren och fixade tänderna lite och passade på att lata mig hemma hos mor och far. Var hemma i Solna och latade hårt genom att (WOHO! Nu rullar tåget!) inte göra någonting alls förutom att se på tv, film, läsa böcker och gå på bio många gånger om. Blev ganska trött på att göra ingenting till slut så städning och tvätt var nästan terapi. Bara det att man kan faktiskt inte städa en tvåa hur mycket som helst utan att bli dum i huvudet, händer ju inget nytt precis.
Att bli lämnad i sthlm medans Magnus var tvungen att åka till tyskland var inte heller någon större hit, men tack vare Mich, Naomi och lite kebab i hallunda så lyckades jag med konststycket inte gräva ned mig i ensamma paranoida eeemo tankar. Det är inte lätt när det kostar multum att ringa utomlands och Magnus har aktiviteter för sig hela dagarna. Men det genomlevdes och avslutades med att nämnde man fick ett ryck och åkte upp till sundsvall på stubben när han kom hem på svensk mark igen. Galenskap eller blind kärlek? Ni får avgöra själva men jag vet vad jag röstar på i alla fallJ
Första veckorna i Sunkan har flutit på ganska fort, alla är nu på plats och det känns som om man aldrig lämnade hålan i första taget. Nollningen drog igång med buller och bong, nollorna verkar väldigt pepp i år vilket är kul att se men, en del har gått över gränsen till det som är tillåtet. Det där med sunt förnuft verkar inte vara något som kom med gratis på endel 90-or men jaja… vad ska man göra, vi är deras faddrar inte mammor…
Förutom Nollningen så har vi ju självklart börjat med första kursen också, massa flumflum socialpsykologi och luddiga amerikanska benämningar är det men tror ändå det kan bli riktigt kul. Jag och mina pantertanter ska intervjua tre chefer på tre olika nivåer inom ett företag och se vilka slutsatser man därifrån kan dra om huruvida dessa chefer lägger någon tyngd vid kommunikation mellan, till och åt medarbetarna och hur det går till NÄR de kommunicerar. Ska nog bli riktigt intressant skulle jag tro!
Humhum… jaa… vad händer annars? Inte så mycket, jag är lycklig och glad för det mesta! Har inte så mycket att klaga på så länge alla bara mår bra och håller sig vid liv och det är väl inte så mycket begärt egentligen? Tänker göra som Petra och försöka vara mer positiv och inte klaga så mycket den här terminen, eller det här året kanske till och med haha! Ett annat löfte, som jag antagligen kommer att bryta är att blogga MINST en gång i veckan… men som sagt.. ta det som ett löst löfte…
Näe, nu ska jag äta min hutlöst dyra pressbyrån-macka!
På återhörande vänner, ovänner, pussgurkor, lakrits fantaster, invigda och oinvigda!
Mellan platåbergen litet nytt
Allt är som det ska, Putteliten överlevde både sin student bal och besöket på kassernen han kommer kalla hemma under ett år framöver, jag äter mer på en dag än vad jag har ätit på ett halvår, jockes psyko fiskar håller på att äta upp varandra och som sig bör nu för tiden har jag lyckats bli förkyld här nere... är något med luftombytet från min lilla del av norrland och hit, måste verkligen vara någe vajsing med luften här nere mellan bergen:P
Den här veckan ska ägnas åt att... noggrant och övervägt göra så lite som möjligt, gå till tandis och se om han vill börja bygga upp mina stackars tänder, gå till FT med farmor och kolla om vi inte kan hitta lite artiklar som gammelfarfar skrev, försöka förnya mitt skitgamla leg och ptjaa... försöka umgås med de nära.
På söndag vänder jag upp till solna igen sedan åker vi båda nedåt göteborg och falköping runt midsommar. Personligen hoppas jag på någonsorts mini släktträtt på liseberg i år oxå, var väldigt trevligt förra året även om jag fick sticka iväg lite tidigare för att käka lite midsommar kvällsmat med Magnus, min alltid hårt arbetande älskade då blågulröde nu kostym prydde soldat. I år har han ju faktiskt semester woho haha!
Hum.. ser att timmen är sen.. får fortsätta detta nonsens en annan dag då jag inte har någe viktigare för mig.. typ... läsa ett kapitel eller två i någon bok som är helt och hållet obetydlig för mediekommunikationens uppgång och fall!
God natt och till världens bästa Petra som flyger iväg mot kärleken i fjärran england imorgon, ta hand om dig! lev väl, älska intensivt, gräla passionerat men för guds skull learn to pick your fights;)! sen återvänder du till hösten med starkt sinne och återvunnen kraft! lova mig det!!
God natt oxå till alla andra där ute, fia, lev lugnt och jobba hårt! naomi och mich- kommer snart och joinar er i sthlms kulturkännar elit;) Snälla lär mig att fika the sthlm way haha! Jaja, nej...
Lika mycket godnatt till alla andra jag har lärt känna under mitt icke sundsvalls relaterade liv självfallet! Vi hörs och ses förhoppningsvis snart:)
Regnet öser ...
Förövrigt så är communicare över nu! Det är med både vemod.. eller nej.. det är mest med lättnad jag säger det DET ÄR ÖVER NUUUU! Det var en ganska rolig upplevelse allt som allt, har träffat och lärt känna större delen av klassen och eleminerat många fördommar. Insett att ett projekt med många medlemmar har sina för och nackdelar. Själva konferensdagarna blickar man tillbaka över med en liten känsla av antiklimax. Det hände ju inget! Allt flöt på och även om banverket lyckades gräva av en kabel i metropolen Gnarp och en föreläsare blev sjuk. Var bara att flytta fram konferensen en halvtimme så var nästan NÄSTAN alla glada. Föreläsaren Peter Ericsson hoppade in ungefär timmen innan han skulle föreläsa med andan i halsen, slängde i sig mat och han sedan ändå berömma oss föratt vi alltid hade så bra organisation på våra konferenser! Men som den allvetande och ständigt stäändigt glappande Mr Häggander sa "Kanske inte är så konstigt eftersom vi var två studenter per varje besökare", okej.. det var lite att ta i men det var typ så. Massa studenter va vi och en hel hög med sponsorer som inte dök upp. Men! i slutendan var det väldigt trevligt ändå. Banketten var väldigt väldigt trevlig! all cred till dom som anordnade den!! Väldigt mysigt och.. ja.. va väl lite trevligt att klä upp sig lite:)
Annars... ja.. nu.. nu är det bara en /upp till) 12 sidig rapport som ska in.. sen.. är det sommar!
Har inte lyckats hitta något sommarjobb som vill ha med mig att göra iom att jag flänger lite, de vill gärna ha någon som kan hoppa in och jobba timmar eftersommaren.. men det kan ju inte riktigt jag göra iom att jag bor i sundsvall och inte sthlm då.. JAAJA anyhoooo... ska vara hemma i falköping endel tänlkte jag.. iaf en vecka efter putte tagit studenten, sen har jag bestämt att sthlmarna och fia (plus petra och engelsmannen om de är hemma!) ska komma ned till göteborg och utforska sveriges absolut vackraste stad! så... kanske kommer vi mellanlanda i staden mellan bergen, osten och korna då oxå.. vem vet...
Happ.. Imorron kommer magnus upp och ska stanna heela heela helgen! ska bli väldigt väldigt mysigt:) Ska försöka komma upp till norra berget och grilla lite med tjejligan eller bara käka thai (som jag från och med i fredas KAN käka med pinnar WOHO!) och glo på film med dom kanske.. eller oxå är vi tråkiga och spenderar hela helgen själva, kära söta gulliga och aldeles aldeles underbara hihihi!
Sov så gott väärlden och alla i den:)
ointressant...
Tack för alla grattishälsningar föresten, var väldigt uppskattat!
Firandet klarades av ganska lugnt och sansat, mina favorit gummilummor kom hit och käkade fruktsallad i utbyte mot en hel massa snack och juicy glas jag har tittat på länge länge! wooho!
I helgen fortsatte festligheterna med att mor och far kom upp till kungliga huvudstaden, sov på hotell, käkade hooorder med mat på Aquavit, såg på RAW comedy med massa massa massa folk... käkade massa frukost, hoppade kring på stan, hälsade på i solna och sen.. ja.. då åkte de hem.. nöjda och glada:) va en mycket mycket trevlig helg som borde upprepas nångång, ni får gärna hänga på.. ni andra haha!
Ptja.. sen.. har vi det ivinerliga communicare jittret.. det börjar gå mot sitt slut nu och vi är less, jäkligt pepp och helt och hållet döende om vartannat. Nu har iof det börjat rulla in lite pengar sent om sider, 61 tusen tror jag summan ligger på nu. Ungefär lika många deltagare har anmält sig, vårt jobb i exigo har gått ifrån ringande till att förbereda själva hjärtat, spegelsalen i stadshuset för den stora dagen C, idag har vi avhandlat ämnet minutschema.. som är precis vad det låter som, ett schema för allt som kommer att hända i salen under dagen, ned på minuuuten! attans jobbigt men tror att det blev ganska bra tillslut:)
Happ.. nja.. funderar faktiskt på att sova lite nu, ska försöka komma ut i våren imorrn och få lite färg! eller.. vårstäda kanske.. får see lite vad vädret säger! Puss kram
Skägget låångt ned i brevlådan...
Men det händer inte så mycket...
Lr...
Nu ljög jag, det händer ganska mycket med communicare och så.
Mycket ringande, fick höra att sponsorgrupperna ihop har ringt runt 500 samtal... och kammat 7000 färska svenska kronor! WOHO! detta är ganska exakt en tiondel av vad budgeten säger att vi måste fått in vid det här laget... känn ingen press vänner... *butter muttrar*
Pengarna finns helt enkelt inte, framtiden är för oviss och företagen vill inte riktigt satsa...
Kvar i luren efter 13 återkopplingar och 3 kansken som tillslut blir ett nej sitter en engång så perky sponsormupp . Känner efter varje klick i telefonen hur vi ofrivilligt får skägget nedtryckt i brevlådan...
Inte så mycket bättre är det för oss som ska ragga deltagare.. är heeelt enkelt lite fel ekonomisk årstid.
MEN! vi marcherar på och försöker in i det sista, INGEN har gett upp än!
Annars har det varit påsk och jag har varit hemma hos bägge mina hem.
Fick en otrolig nostalgi kick när jag klev på vättertåget i skövde, inte för att vättertåget är någon speciellt trevlig plats att vara på men, tågen har ändå spelat en ganska stor roll i mitt liv de senaste åren... samma konduktör.. samma fjorttis rakt över gången... samma plats i mitten av tåget... samma samma samma... men hemma, hemma är bra!
På tåget ned blev jag kär i sverige, som alltid den här delen av året. Var soligt och varmt under hela resan och någon timme efter sthlm var himlen helt rosa.. tåget flöt fram som en flod genom skogar, fält och åkrar... mmm... sverige är fint...
Väl hemma var allt som vanligt, Pappa och Putte trätte om allt och ingenting (jag svääär att jag hör dem ända hit ibland!) Mamma bakade och köpte för mycket potatisgratäng och Joakim flummade omkring och var allmänt Joakimig, allt som det ska vara! Är alltid lika trevligt att komma hem:)
Var med lillebror i sandhem två gånger och hälsade på mormor, Fick besök av både faster, polisfarbror Hans, kusin, världens sötaste/ vildaste kusinbarn och farmor var och hälsade på på onsdagskvällen.
Torsdagen förgyllde jag, magnus, putte, Sabina och Christian med otroooolig skönsång och idogt mussiserande framför tvn och GH, innan berit, inger och mats kom och åt lite påskmat...
Ptja.. var mest lungt och trevligt skönt... var hos tandläkaren fleera gånger woho!
Putte överaskade mig gång på gång under visiten föresten, först har ungen tydligen fått körkort får jag veta! sen.. ska han släpa med mig på paintball... jag var väl inte jätte glad över nyheten men, 17 blåmärken och en hel hög med ångest senare, påväg mot kungliga huvudstaden var jag glad. Det var kul och det var trevligt att skjuta lite på kusinerna och självfallet lillebror!
Sthlm var underbart det oxå, hur mycket sol som hellst, promenader, glass i staden och bara... existens.. samexistens med Han man tycker allra mest om...
jaa... nu.. borde jag kanske sova.. eller borde gjort det för längesen, känner att inlägget är ganska ostrukturerat men.. en liten avrapportering är det iaf:)
god natt....
Börjar med vadderad hamsterboll slutar med Bön och Schlagerhysteri...
Har ångest men ändå inte, gillar att gå till skolan just nu... men ändå inte...
Vill vara klar med skolan NU! men ändå inte...
Vill vara klar med allt detta låtsas liv som är på riktigt och ersätta det med något som är 100%, vill böja bitas och slåss för min överlevnad!... men ändå inte...
Skolan är en vadderad bubbla och jag är den lata hamstern som springer och springer.. helt utan att veta vart jag egentligen är påväg. Universitetet, CSN och den långa flytten har onekligen slitit ur en del av den varma fluffiga inredningen i bubblan, världen är lite hårdare och kallare än för ett halvår sen och jag måste nu mer i egenskap av självständig hamster..eeehm...TÖS från väschötta slätta se till att hyran är betald, maten finns i kylskåpet (och att den tillagas), att tentorna blir pluggade till och inlämnade, tänderna är borstade.. ptja.. nästan allt... men det är ändå inte på riktigt... vilket är skönt.. men ändå inte...
Communicare som är kursen vi håller på med nu och fram till den EFTERLÄNGTADE våren är på riktigt fast ändå inte...
Vi ska med hjälp av våra gemensama superkrafter, svett tårar och kanske blod anordna en konferens för och med en attans massa spännande människor. De senaste veckorna har vi blivit introducerade, drillade och frälsta om vartannat för att dagen där på vakna och upptäcka att vi förstod lika lite som dagen innan. Det är förvirrande och otroligt roligt och givande... ungefär lika snurrigt som en.. ja... snurr... och vi har inte ens kommit halvägs!
Hittills har vi kommit så långt att vi högtidligt blivit indelade i grupper, 5 grupper för att vara exakt. Alla dessa fem fyller var sin viktig funktion i att Communicare Konferens ska vara det Jerry "DrSpinn" Silfwer redan utlovat: "Sveriges enda riktiga PR mässa". Själv har jag hamnat som en kugge i hjulet Exigo som ska ut till företag och övertyga JUST DEM! att Communicare är det verktyg de behöver i dessa tider av ekonomiskt förfall.
Trivs jätte bra med mina "kollegor" och det känns som vi kompliterar varandra ganska bra, där den enes tanke slutar tar den andres vid. MEN jag ska inte säga för mycket, om ett par veckor är vi säkert i luven på varandra, men med hjälp av vår eminenta rödtott till A.P (assisterande projektledare) kommer vi nog genom det oxå. Jag tror på mina Exigos haha! nu låter det som om jag har gått med i nån sekt:P... fast det är kanske lite vad vi är.. Sekten Communicare 09... vi går dit Ann leder oss..vi är hennes info törstande pr får! fräls oss från ondo och finnanskris, led oss nedåt altaret mot stadshusets portar och låtom PR sverige sänka sina händer över oss, prisa oss såsom vi i vår oskyldiga studentum sinnum prisar dem! bed för oss att de förbarmarsig över oss och kanske! kanske! ger oss varsin praktikplats... AMEN!
Ja.. nått är det med communicare... Har lite mer "fritid" efrer skolan iom att nästan allt arbete som ska göras görs i grupp, vi kör därför "office hours" nästan uteslutande och är i skolan hela dagarna, kvällarna är för en gång skull fria och det har Jag, Mich, Petra, FIa och Naomi firat med att träffas en del.. först på BIg Boy (som Max fast.. ändå inte) där vi flötade bort ett par timmar.. på stan i fredas där vi fikade lite och pratade some more.. och igår.. framför SCHLAGERN! ja.. jag är nästan.. ja.. jag skäms lite för att erkänna det.. men jag var ATTANS engagerad i skiten.. eehm.. jag menar programet.. den här gången, alla låtar va ju faktiskt inte totalt och ytterligt skitdåliga, vi enades allihop om att Caroline af Ugglas låt var bra men att den inte fick vinna för det skulle bara vara rätt mot schlagern, den är INTE schlager! Något som däremot var SCHLAGER! var alkisarnas låt.. neon rosa slips.. behövs det sägas mer? trooor inte det!
När röstningen väl var höll vi på o välta tvn i panik när "full bambi på hal is" Måns höll på att dra hem segern.. iinte okej! sockret från muffins, neg.. chokladbollarna, bålen och chipsen spelade nog en roll i hela händelseförloppet.. men när sista rösterna från svenska folket hade lagts.. ja.. då bröt vi ihop... högljudt... Petra skrek STICK! på ett sätt bara hon kan och jag bara gapade och skrattade i chock.. hon.. den läskiga Opera tanten.. hade vunnit.. jaja.. bättre än måns iallafall...
GAH! det är kul o skriva blogg:P varför gör jag det inte oftare? jaja.. nu ska jag sova! ska upp o ha möte med mina trogna exigos:P
God natt världen:)
Hanna hobby metrologen!
Jaja.. vädret här uppe är lite skumt för tillfället, det är lixom ganska varmt nere på marknivå så det ser ut lite som om snön... oxiderar? men sen blir det kallt uppe vid träden så det verkar som om att snön lixom fastnar där, det är slaskigt o äckligt men ändå otroligt fiint på någe sätt, såå fint att jag faktiskt tog fram kameran när jag gick hemmåt, döm själva, slask eller naturens absolut vakraste grå skrud:)
Lite bilder på hem nr 2 , Sthlm med andra ord...
Ja.. på allmän.. eller mest mammas... begäran lägger jag upp lite bilder på allt förutom vardagsrummet föratte... det var helt enkelt en pain in the rumpa o fota där inne såatte det rummet får ni se live eller inte alls helt enkelt;P
Detta är inte det finaste fotoarbete jag nånsin har gjort meen jaja.. håll till godo!
Ett sinnesförvirrat inlägg om en stackars hobby-punkare...
Eller är det punkaren som sitter rakt över gången som är orsaken till skrivarblocken som helt uppenbart inte kan vara en skrivarblock i och med att jag kan skriva ganska obehindrat om folket runt omkring, min.. budskapsblock då? Jag vet ju vad jag vill skriva om och vad jag borde skriva om men jaja.. fortsätter med beskrivningen av punkaren. Putte skulle helt klart kalla killen för hobby-punkare eftersom skinkjackan ser nästan ny ut, ser nästan inte använd ut alls, på den har klåparen tejpat dit ”analklåda”… behöver jag säga något om det? Var analklåda det mest uppkäftiga pojken kunde komma på så kunde han väl lika väl lämnat jackan hemma och tagit på sig vad mamma hade lagt fram istället? Vidare har killen vid vidare (mycket subtila självfallet) överblick ser jag en klocka på ett brett läderband under en utav nitarmbanden… vilken tvättäkta punkare behöver veta tiden? Kommer klockan inte bara vara i vägen under de demonstrationer då han, vi kallar min hobbypunkare David (han ser faktiskt ut som en David), ska armbåga sig fram och slås mot etablissemanget? Nej David! NEJ! Klockan kommer gå sönder och mamma kommer bli arg! (nej nu sätter sig någon bredvid här och blockar min sikt över hobbypunkaren, mitt offer David!) Jag kan inte längre stirra på hans dåliga hy som var nästa sak jag tänkte ta upp. Dålig hy är iof ganska punk, många punkare har väldigt VÄLDIGT dålig hy, kanske borde forska i varför det är så? Kanske är det mäsken alla riktiga punkare gör i sitt badkar (som punkare kan man ju inte gå till systemet och köpa sprit, det styyrs ju av etablissemanget!) som gör att hyn lixom ger upp på vissa ställen och blir… kratrar… i olika färger. Nu tvivlar jag på att David dricker mäsk utan det är nog mer tonåren som har satt sina elaka spår i hans späda ansikte men ändå… Jaha… då är det väl bara för mig att låta fingrarna gå en stund till, brukar inte bli åksjuk alls när jag åker bil eller tåg, inte av att läsa iaf men på något sätt får skrivande och överhuvudtaget tittande på datorn mig att bli lätt illamående så det vore ju en ide att sluta men vaaad i all världen skulle jag göra om jag inte hade ett tomt ark att skriva på? Jag skulle kunna läsa, men näe.. fast jo.. kanske ändå…
